Trappdrottningens framgångssaga – snickeriet blomstrar i krisen
Av LÖA. Små slingriga vägar tar oss fram till byn som är belägen sex mil norr om Örebro. På en familjegård driver 32-åriga Julia Ardesjö sin egen hantverkarverkstad. Där snickrar hon specialbeställda villatrappor i unik design, med trä från egen skog.
En doft av furu och ett gäng karaktäristiska maskiner möter en i ladan som förvandlats till ett snickeri. Tankarna för en tillbaka till träslöjdslektionerna i skolan, där virke torkar i ena änden av lokalen, och verktyg pryder väggarna. Men i Julias träslöjdssal tillverkas knappast sneda smörknivar, utan detaljrika trappor åt kunder runt om i Sverige.
Det hela började sista terminen i årskurs nio, när Julia sökte praktik på Sveriges Radio, men istället fick tillbringa veckan som hantverkarpraktikant med sin pappa som handledare. Efter att ha spikat paneler i ett konferensrum under en vecka stod det klart för Julia att det var bygg hon ville syssla med. Hon hamnade på trätekniska byggprogrammet på gymnasiet i Örebro och vid sidan av studierna blev hon undervisad i ståtligt trappbygge av sin pappa.
Efter gymnasiet hamnade hon på diverse arbetsplatser i Västmanland, men åkte sedan med stor beslutsamhet till Norge. Där blev hon kvar i sju månader för att skotta snö och banka is på järnvägen, tills hon sparat ihop tillräckligt med pengar för att starta sin egen firma utan att behöva ta lån. Som 21-åring startade hon den enskilda firman J.A. Trappsnickeri, och det har blivit en lyckoträff som hon själv beskriver det.
– Charmen med trappor är att de sätter prägeln direkt när du kliver in i en villa, det är ett praktiskt smycke och hjärtat i huset, säger hon samtidigt som hon med stor entusiasm visar upp trappräcken och träknoppar i olika format.
Tekniken bakom trappan
Julia bygger sina trappor i furu, ett relativt billigt och flexibelt träslag, vars gestaltning är lättanpassad, vilket lämpar sig för ändamålet. De plankor som torkar i verkstaden kommer huvudsakligen från hennes egen skog, en hållbarhetsfaktor i verksamheten som hon berättar om med stolthet. Ur högen plockar hon fram en planka för att visa närmare och beskriva arbetsprocessen.
– Många tror att den breda plankan kan användas rakt av, men träet rör på sig jättemycket. Jag klyver bitarna och gör limfog av nästan allt, så att det inte kan kupera och spricka, förklarar hon.
Hon presenterar sin klyvsåg, där barken avlägsnas och virket klyvs. Trots att maskinen varken är höj- och sänkbar eller kan ställas i vinkel, har den troget tjänat sitt syfte genom åren. Hon trampar vidare och visar hur virket riktas och träbitarna rätas ut. En äldre maskin med vev föreställer planhyveln, där tjockleken säkerställs.
Julia demonstrerar hur bitarna limmas ihop, för att sedan klyvas på nytt i önskad stegstorlek, efter mallar som hon skriver ut i skala 1:1. Ytbehandling, måleri, transport och montering av trappan hemma hos kunden står hon också för själv.
Att lyckas med enskild firma
J.A. Trappsnickeri har inte blivit drabbat av byggkrisen som råder i branschen, tvärtom var 2023 ett hektiskt år för Julia. Hon försöker sätta fingret på vilka faktorerna är, som gjort att företaget överlevt genom åren och fortsätter växa. Hon tror att servicefaktorn är en grundpelare i framgången.
– Jag ger allt och känner alltid en tacksamhet gentemot de som väljer att anlita mig. Det krävs inte många dåliga recensioner för att man inte ska bli anlitad igen. Jag tar mitt jobb på väldigt stort allvar och jag är rädd om mina kunder, säger hon.
Hur får du lönsamhet i firman?
– Jag är mycket dyrare än många andra och det är jag medveten om. Men trapporna jag tillverkar är en investering i hemmet och det jag bygger är unikt. Det har varit en utmaning att veta sitt värde, men också att lära sig att man inte måste tjäna på exakt allt.
Det har hänt att jag stått på krogen och delat ut visitkort
Julia har arbetat för att hålla utgifterna nere, och har aldrig tagit något lån.
– Det är klart att jag hade velat ha en ny firmabil, ny släpkärra och nya maskiner. Men hellre jobba hårt och spara ihop för att investera i en produkt åt gången, säger hon.
Det har också handlat om ett stort mod och att hitta nya vägar att marknadsföra sig på. På Instagram har Julia nära sju tusen följare, en skara som hon byggt upp genom att experimentera med videosnuttar och bilder. När hon startade kontot var syftet att låta kunderna följa sina trappor genom processen, men nu har kontot fått stor uppmärksamhet långt utanför kundkretsen.
– Något klipp har 200 tusen visningar på Instagram, berättar hon. Folk gillar när man arbetar hårt och jag tror många vill stötta de som anstränger sig. Det man visar upp måste inte vara perfekt.
Julia har också medverkat i podcasts, Youtube-klipp och är dessutom ambassadör för Essve. På det viset har hennes varumärke fått fäste och spridning i olika kanaler.
Slutligen tipsar hon om att man alltid ska berätta vad man arbetar med, för man vet aldrig vem ens nästa kund är.
– Det har hänt att jag stått på krogen och delat ut visitkort, säger hon och skrattar.
Trappar upp verksamheten
Bara under förra året behövde Julia tacka nej till 60 jobb, efterfrågan var stor och hennes resurser begränsade. När Framtidens Bygg är på besök hos Julia i mitten på januari är det hennes sista vecka i den gamla verkstaden i Löa.
Det pratas mer om det idag, att hantverkare ska hålla längre än vi gör. Jag vill kunna hålla länge.
Nu väntar en flytt och det bär av mot Örebro, där J.A. Trappsnickeri ska flytta in hos Adolfsbergs finsnickeri. Hon får behålla sitt eget varumärke, men tack vare flytten skapas nya möjligheter för Julia att trappa upp verksamheten för att möta efterfrågan.
Tillsammans blir de tre hantverkare i finsnickeriet, som tillsammans kan erbjuda helhetslösningar och hjälpa varandra. Förutom att en mer upprustad lokal med moderna maskiner bidrar till större effektivitet, är flytten också bra för Julia ur arbetsmiljösynpunkt.
– Det är ett tufft jobb att göra själv som tjej, det sliter mycket att handputsa och klyva för hand. Det är viktigt för mig att fortsätta sätta hantverket i centrum, men det finns maskiner som inte behöver vevas igång, konstaterar hon.
Är det på tiden att du tar det här steget, nu efter tio år?
– Ja, jag hoppas att jag kan få lite mer vila nu också. Det pratas mer om det idag, att hantverkare ska hålla längre än vi gör. Jag vill kunna hålla länge.
I maj firar J.A. Trappsnickeri tio år, vilket hon ska fira genom att bjuda på kalas på sin mammas hotell. Kanske skickar hon en inbjudan till sin gamla lärare på trätekniska, avslöjar hon.
Tio år har gått och minst tio år till hoppas Julia fortsätta med trappbygge. Trots att hon tar snickeriet söderut, drömmer hon om att i framtiden kunna flytta tillbaka till familjegården i Löa och rusta upp lokalen. Hon beskriver sina visioner om solceller på taket som skulle försörja nya, moderna maskiner inne i verkstaden. Det är vemodigt för henne att lämna.
– Det är klart. Det är mitt hjärta och själ, avslutar hon.
Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.