”Allt är möjligt, men jag tror vissa är lite rädda att prova”
Längst österut på Södermalm i Stockholm bygger just nu nio olika byggaktörer kvarteret Persikan med sju kvarter och omkring 1 240 nya bostäder. Hela projektet drivs utan utsläpp från arbetsmaskiner och verktyg.
– Det är en bra plats att börja på, Södermalm är en grön stadsdel och det blir en liten flört med allmänheten att vi vill satsa på en entreprenad utan utsläpp, säger Johanna Stjernström som är byggprojektledare på Stockholm stad.
Slakthusområdet på andra sidan Hammarby sjö var först ut i staden med att driva en fossilfri entreprenad. När Johanna Stjernström kom in i projektet Kvarter Persikan började hon fundera på hur man kunde ta det vidare.
– Jag ville hitta en seriös aktör på marknaden som vill arbeta mycket med både arbetsmiljö och miljö, säger hon.
För att ta reda på om det skulle vara möjligt att driva ett helt emissionsfritt projekt startade man en konkurrenspräglad dialog i upphandlingsfasen där tre aktörer var med under anbudstiden.
– Då insåg vi att det verkligen går att få hela entreprenaden emissionsfri och det trodde vi inte när vi började.
Med hjälp av ett innovationsbidrag från Energimyndigheten bedrivs det också ett forskningsprojekt under fyra år med hjälp av Kungliga tekniska högskolan. En av de stora frågorna är hur strömförsörjningen kommer fungera.
– Hela laddinfrastrukturen har varit klurig och är också det som forskningsprojektet går ut på. Att stresstesta lite och se vad som är max. Vi har 63 ampere nu vilket är normalt för ett bygge, säger hon.
– Hittills har det varit en natt där laddningen inte gick igång och då var vi utan maskin en stund. Entreprenörerna kan bli lite stressade av det men vi lugnar dem. Det är ju det här vi forskar på.
Under projektet har man haft den 18 ton tunga eldrivna grävmaskinen Elsa på plats och nyligen kom hennes bror Elvis till bygget. Eftersom de eldrivna maskinerna är mer ovanliga och måste specialbeställas till projektet är de ungefär två till tre gånger dyrare än en vanligt. Men Johanna Stjernström hoppas och tror att det kommer betala av sig.
– Vi är en organisation som drivs av skattebetalarnas pengar så det är viktigt att vi kan motivera en dyrare maskin. I Slakthusområdet har man kommit längre i arbetet och fått siffror på att det man förlorar på dyrare maskiner tar man igen på andra klimatbesparingar, exempelvis återbruk av massor.
Hon tror att det finns en stor potential för uppskalning men det faktum att den typen av elmaskiner man behöver inte produceras i stor skala är ett hinder.
– Tillverkarna säger att fler måste börja kravställa och beställa för att de ska börja tillverka, och vi tycker att de ska börja tillverka så kommer fler kravställa. Så det är lite moment 22, säger hon.
Allt är möjligt, men jag tror vissa är lite rädda att prova
Att driva ett projekt på det här sättet är nytt och det finns alltid saker som man hade kunnat förbättra.
– Handlingarna för projekteringen sattes mycket tidigare och då kan vi inte gå tillbaka och ändra utan får göra det vi kan utifrån det. Vi kommer ha våra egna el-lastbilar och vi uppmanar alla aktörer att göra likadant, men det är svårt att styra varje leverans, säger hon
Men det är ingen tvekan om att hon kommer driva sina framtida projekt på liknande sätt.
– Man måste våga satsa! Det finns så mycket kompetens i branschen, men det gäller att hitta den och ta till sig. Ibland är man lite rädd för att erkänna att man inte kan allt.
Att Persikan blev ett pilotprojekt för en emissionsfri byggarbetsplats hade mycket att göra med Johanna Stjernströms och hennes kollegor vilja att testa något nytt. Nu hoppas hon att det ska smitta av sig i resten av staden.
– Jag gillar att göra först, blir det lite tokigt får man bara göra om det. Allt är möjligt, men jag tror vissa är lite rädda att prova. För det är läskigt med saker som är nya, säger hon.