Han jobbar för att ta tillbaka leran till finrummet
I stora delar av världen använder man fortfarande lera som byggmaterial. Men i västvärlden skedde ett skifte i och med industrialiseringen när tillgången på billig energi ökade.
– Mer av de obrända lerprodukterna brändes för att bli tegel istället. Och efter andra världskriget, när Europa låg i ruiner och krigsindustrin inte hade något att göra längre, ställdes krigsindustrin om för att för att återuppbygga hus och infrastruktur och då var det stål, betong och kemikalier som gällde, säger Johan Jönsson.
– Det var snabbt och rationellt och man tänkte inte på koldioxidutsläpp.
Johan Jönsson har en bakgrund som officer inom militären och bland annat jobbade med katastrofmedicin i länder som Kongo och Afghanistan. När han skulle bli civil skolade han om sig för att jobba med kulturvård och blev universitetslärare i traditionellt bygghantverk, timmerman på Skansen och drev eget bolag.
– Kulturvården är en liten bubbla där det mesta görs rätt, men ibland till en orimlig tid och kostnad. Det är i den storskaliga byggbranschens materialanvändning som den stora påverkan finns och där har de traditionella materialen potential att förbättra om de kan anpassas till modern produktion.
Han vidareutbildade sig på Kungliga tekniska högskolan och riktade in sig mot storskaligt modernt träbyggande. Snabbt kom lera in i bilden.
– Problemet med trä i modern storskalig produktion är att uppfylla de tekniska kraven vad gäller brand, ljud, fukt och tyngd. Idag används oftast betong och kemikalier för att uppfylla kraven, men vi behöver använda produkter som har lägre energiavtryck och mindre påverkan på hälsa och miljö, säger han.
Han menar att leran löser problemen. Den har använts överallt i världen där den finns tillgängligt och Johan Jönsson säger att han även har sett det i katastrofområden där han har jobbat.
– Men de senaste 70 åren har vi i väst börjat tappa den kunskapen. Leran utvecklar träbyggande, det både minskar behovet av att ta ut trä ur skogen, med all påverkan det innebär, och kompletterar det för att klara kraven.
Till skillnad från bränd lera, alltså tegel, kräver obränd lera inte särskilt mycket energi att tillverka och har egenskaper som förbättrar inomhusmiljön och reglerar den relativa fuktigheten i luften.
– Det används mycket inom kulturvården och även hos självbyggare. Där är det inte samma krav och du kan ta lite lera från backen och kleta på. Så funkar det inte riktigt i det storskaliga.
Johan Jönsson är tydlig med att det inte är leran i sig som är problemet, utan att man arbetar på ett annat sätt där material måste vara standardiserat för att säkerställa att det uppfyller kraven.
– Det handlar om att man ska samma sak i hinken varje gång, säger han.
Han är ordförande i den tekniska kommittén för att standardisera obränd lera som byggmaterial på Svenska institutet för standarder, SIS. Ett utkast på en nationell standard för lerputs är klart och var ute på remiss fram till början av juli.
Nästa steg är att gå igenom svaren men han känner sig trygg i att det inte kommer finnas några hinder för att genomföra standardiseringen.
– Det är baserat på den tyska standarden som har funnits i tio år som utgår betongstandarden. Så det är seriösa och erkända tester.
Trots att lera används på många ställen runtom i världen så har det varit trögare i Europa. Johan Jönsson ville egentligen driva fram en europeisk standard, men han insåg att det var snabbast att börja med en nationell. När Tyskland standardiserade leran som material ville även de göra det på europeisk nivå, men andra länder drog sig ur när de insåg kostnaden.
– Nu kollar vi på en nordisk standardisering. Då blir det fem länder till plus Tyskland som redan har och Österrike som är i samma process som vi. Det brukar behövas fem länder för att driva en standardisering på europeisk nivå så då kan vi försöka gå mot det igen. Men det behövs medel också, säger han.
Johan Jönsson beskriver det som ett moment 22. För att få igenom en standardisering krävs medel från en produktionsindustri, och för att ha en stor produktionsindustri krävs en standardisering.
– Jag kunde genskjuta industrin genom att jag fick stipendium från Stockholms Byggnadsförening. Och nu har jag även blivit anställd hos en materialtillverkare, säger han.
Sedan några månader jobbar han som materialspecialist på Lera i Norden som bland annat har lerskivor, lerbruk och lerfärg i sin produktkatalog. Företaget är ett systerbolag till Målarkalk AB som främst har riktat sig mot kulturvård och självbyggare.
– En del av mitt jobb är att anpassa produkterna för det storskaliga. För efterfrågan inom nyproduktion kan vara helt annan, som pågjutning på bjälklag eller 3D-printad lera.
Det har inte undgått någon i branschen att återbruk blir allt viktigare. Johan Jönsson tar upp ett passande exempel för att lyfta lerans egenskaper.
– När man ska putsa om en 1200-talskyrka där lerputsen ramlat ner är det bara att blöta upp den och slå upp på väggen igen. Då kan den sitta där i 800 år till, säger han. Det är viktigt då byggsektorn måste minska sina avfall och öka sin cirkularitet, säger han.
För att lera ska börja användas storskaligt som byggmaterial krävs flera steg. Arkitekter måste föreskriva det och ingenjörer måste godkänna det, något Johan Jönsson berättar att de redan gör. Efter det krävs standardisering och när den är klar är nästa steg tillverkning av relevanta produkter för branschen, samt utbildning i hur man bygger med lera.
Det är därför han nu gått till en materialtillverkare som även jobbar med att sprida kunskapen om materialet.
Vi har bråttom att minska avtrycket från vår byggnation
Det som saknas nu är ett stort svenskt referensprojekt.
– Det är viktigt för att öka tryggheten för materialet och för kunna hämta data vad gäller tidsåtgång och kostnad. Det finns många färdigställda projekt runt om i världen men alla länder har lite olika system och klimat. Det är ett antal stora prestigeprojekt på gång i Sverige där man vill använda lera, men för att kunna hänvisa till projekten man kan ju behöva vänta i fem år innan de är klara. Sen tar det fem år till för nästa våg, säger han.
– Det finns ett stort bostadsprojekt som sent i processen jobbar på att byta innerväggarna till lerskivor och lerputs. Det skulle vara väldigt bra att få till, för då kan en tidsmässig genväg på fem år skapas. Om det skulle gå att lösa vore det väldigt bra, för vi har bråttom att minska avtrycket från vår byggnation!
Trots att användande av obränd konkurrerar med vanligare material som betong eller tegel så berättar Johan Jönsson att det inte finns ett motstånd från de industrierna. Precis som med trä menar han att olika materialslag ska kunna användas tillsammans.
– Det är hybriden som är grejen och man ska inte bygga allt i lera. Det minskar behovet av energikrävande material i betongstommar och ökar cirkulariteten. Samtidigt möjliggör det för biobaserade material, som trä, vass, kork eller hampa, att få till de tekniska egenskaperna.
Artikeln är en del av vårt tema om Klimatsmart.