Manliga byggnadsarbetare i Sverige löper uppemot 50 procents förhöjd risk för suicid. Foto: Colourbox

Som en del i ett större forskningsprojekt om suicid och psykisk ohälsa inom byggbranschen har forskare på Göteborgs universitet genomfört en kvalitativ studie där man har intervjuat 43 byggnadsarbetare, chefer och fackliga representanter.

– Tyvärr ser vi en ökad risk för suicid i byggbranschen, tidigare studier visar att det är en förhöjd risk med 50 procent, säger Kristina Aurelius, psykolog och docent i arbets- och miljömedicin vid Göteborgs universitet.

Kristina Aurelius, psykolog och docent i arbets- och miljömedicin vid Göteborgs universitet. Foto: Malin Arnesson

Även om just den här studien inte har tittat på de bakomliggande orsakerna till den förhöjda risken kan hon redogöra för tidigare forskning.

– Det finns vad vi kallar psykosociala riskfaktorer som exempelvis hög arbetsbelastning, låg kontroll och ett för litet socialt stöd. Men det kan även handla om fysisk smärta och alkoholmissbruk.

De bryr sig inte ett skit om att det tar en timme att installera en gipsskiva, det borde ta 30 minuter. Och så får du ett tidsschema som är så tajt att du inte klarar det mest av tiden. Det blir skit. . . du måste jobba snabbare och i slutändan blir du utbränd, sjukskriven, skadad. . . det är en tung industri Byggnadsarbetare

Från intervjuerna har man identifierat fem huvudsakliga teman. Bland annat att det inom branschen upplevs som svårt att prata om psykisk ohälsa.

– Det finns ett stigma kring ämnet och en machokultur. Även om många har berättat att det sker ett arbete för att förändra det och att det är fler kvinnor i branschen, så verkar det vara en kultur där man har svårt att berätta hur man mår. Det är nog inte heller vanligt att någon frågar om det, säger hon.

Det framkom också att många upplever att en krävande arbetsmiljö och missbruk påverkar den psykiska hälsan. I intervjuerna blev det tydligt att chefens agerande är viktigt.

– Chefen kan spela en viktig roll för att förebygga psykisk ohälsa. Vi såg fina exempel där chefer har gjort skillnad och tagit hand om de som har mått dåligt. Men också där chefer har struntat i eller inte sett en persons problem.

Jag har inte upplevt något direkt stöd. Även om jag varit öppen, så har jag inte sagt rakt ut att jag inte mår bra. Jag har skickat signaler om att jag inte känner mig toppen. Men svaret har varit: 'vi tar itu med det senare, efter att vi har avslutat de här projekten'. Men sen kommer det nya projekt Byggnadsarbetare

En upplevd svårighet är också att hitta information om hur man söker hjälp eller stöd när man mår dåligt.

– Enligt de vi intervjuade finns det en stor okunskap om var man vänder sig till om man själv eller en kollega mår dåligt. För mig är det mer självklart att till exempel företagshälsovården finns som en resurs, så det var förvånande.

Psykisk ohälsa och suicid är komplext och inte något som bara kan förklaras med arbetsplatsfaktorer. Men Kristina Aurelius tror ändå att jobbet kan vara en viktig plats att få hjälp med sina problem.

– Även om det inte är orsaken så spenderar man mycket tid på jobbet. Så det är en bra arena för att förebygga problemen, säger hon.

Det kan handla om att identifiera risker på arbetsplatsen som stress eller rent fysiska riskfaktorer. Men det är också en fråga om att fånga upp personer som mår dåligt.

– Då handlar det om utbildning. Att lära sig känna igen tecken så att man ser om andra mår dåligt och i nästa steg även få hjälp.

Sedan hade vi ett självmord som drabbade vår grupp. Pang. . . och så var det en kille som begick självmord. Ingen visste någonting, ingen hade märkt något, ingen hade märkt något alls. Hur fan kunde detta hända? Facklig representant

Hon berättar om ett initiativ i Australien som heter "Mates". Det riktar in sig på mansdominerade branscher som bygg- och gruvindustrin och innebär att man har en struktur för att fånga upp alla som mår dåligt. Alla på arbetsplatsen får en kortare utbildning i ämnet. Men sedan får ytterligare personer utbildningar för att säkerställa att en person som mår dåligt och får den hjälpen de behöver.

– Det är ett sätt att komma ut på olika nivåer och informera om vad man kan göra, för att sedan hjälpa till att slussa vidare, säger Kristina Aurelius.

Många personer som forskarna har pratat med vittnar om att branschen trots allt har blivit bättre, men det återstår fortfarande ett stort arbete i att få till en beteendeförändring och minska stigmat kring psykisk ohälsa och suicid.

Jag har inte upplevt några tydliga instruktioner om hur man kan få hjälp. Det finns inget sådant, så jag antar att man skulle prata med den kollega som man känner sig närmast Byggnadsarbetare

Förebyggande åtgärder kan också vara väldigt konkreta.

– Det kan vara att sätta upp ett nummer till en hjälplinje eller att företagshälsovården gör besök på arbetsplatser för att prata om det. Man måste sprida information.

Kristina Aurelius menar att en viktigt del också handlar om den mänskliga kontakten och att man måste våga fråga hur någon mår.

– Samtalet kan i stort sett ske var som helst och när som helst. Många tror att det ökar risken för suicid om man frågar om det, men så är det inte, säger hon.

– Det är svårt och obehagligt, men vi får inte vara rädda för att göra det.